Nu spritter det i kroppen ...
..och livet det känns toppen. Jag minns denna underbara sång vi ofta sjung i lågstadiet, faktiskt ganska go låt.
Det är inte riktigt den jag ska skriva om nu men just det första (se "överskriften") passar in på detta.
Idag har vart en lång dag, jag har vart i "min skola" (Alltså inte på VFU). Det blir ofta ganska segt, 3 timmars lektioner där lärarna bara står och babblar. Efter 20 min tappar jag fokus och börjar måla blommor i mitt block, mycket lärorikt! Efter 1 timma börjar det riktigt klia i benen och efter två timmar har jag myror i brallan. Varför är jag sån? Jag är som ett litet barn som inte kan sitta still på sin stor mer än 15 min.
Det är när detta händer mig som jag förstår varför barnen sitter och skruvar sig i stolarna som små ormar.
Inget konstigt med det alls egentligen, när inte änns jag kan sitta still. Får hoppas på att det är ett tecken på att jag är frisk och har massor av energi.
Så efter min långa dag i skolan med två otroligt långa 3 timmars pass då fick jag allt röra på mig. Jag och Ellen gick ut på en långpromenad i full träningsmundering, sjukt skönt! Tempot var härligt och nu fick jag utlopp för min energi. Jag försökte mig på att springa sista biten från Ellen och hem, men det gick sådär:
1. Det är bara uppför ( tror det är 4 backar lååånga till på köpet)
2. Min kondition är numera körd i botten
3. Foten ville inte alls vara med mig. (Den jag vrickade för 9 veckor sedan vill inte ge med sig helt)
Så nu får jag allt ta och tänka med mitt lilla huvud igen och sätta foten i centrum.
Just nu tror jag foten behöver sova på saken för jag kan för tillfället inte sätta ner den utan att det ilar upp längs smalbenet. Vad i hela friden har hänt? Hoppas foten tar sitt förnuft till fånga under natten och bestämmer sig för att vara lika snäll som den vart mot mig de senaste dagarna.
Så god natt på er,
imorgon är det skola som gäller pigga och glada!
Det är inte riktigt den jag ska skriva om nu men just det första (se "överskriften") passar in på detta.
Idag har vart en lång dag, jag har vart i "min skola" (Alltså inte på VFU). Det blir ofta ganska segt, 3 timmars lektioner där lärarna bara står och babblar. Efter 20 min tappar jag fokus och börjar måla blommor i mitt block, mycket lärorikt! Efter 1 timma börjar det riktigt klia i benen och efter två timmar har jag myror i brallan. Varför är jag sån? Jag är som ett litet barn som inte kan sitta still på sin stor mer än 15 min.
Det är när detta händer mig som jag förstår varför barnen sitter och skruvar sig i stolarna som små ormar.
Inget konstigt med det alls egentligen, när inte änns jag kan sitta still. Får hoppas på att det är ett tecken på att jag är frisk och har massor av energi.
Så efter min långa dag i skolan med två otroligt långa 3 timmars pass då fick jag allt röra på mig. Jag och Ellen gick ut på en långpromenad i full träningsmundering, sjukt skönt! Tempot var härligt och nu fick jag utlopp för min energi. Jag försökte mig på att springa sista biten från Ellen och hem, men det gick sådär:
1. Det är bara uppför ( tror det är 4 backar lååånga till på köpet)
2. Min kondition är numera körd i botten
3. Foten ville inte alls vara med mig. (Den jag vrickade för 9 veckor sedan vill inte ge med sig helt)
Så nu får jag allt ta och tänka med mitt lilla huvud igen och sätta foten i centrum.
Just nu tror jag foten behöver sova på saken för jag kan för tillfället inte sätta ner den utan att det ilar upp längs smalbenet. Vad i hela friden har hänt? Hoppas foten tar sitt förnuft till fånga under natten och bestämmer sig för att vara lika snäll som den vart mot mig de senaste dagarna.
Så god natt på er,
imorgon är det skola som gäller pigga och glada!
Kommentarer
Trackback
