Gymnastik
Hej igen
Måste få skriva några ord om gymnastiken som jag hade igår. Både några + och några -.
Min hals började värka redan igår se förra inlägget (vet inte hur man länkar, jag är bra på datorer jag vet; ).
En orsak kan vara gymanstiken, har nog inte skrikit så mycket på väldigt länge. Alltså orsaken till halsont!
Helt sjukt vad förbannad jag kan bli, vissa som känner mig kanske skulle säga att det kan du inte alls.
Men jag lovar, jag kan bara jag vill!
För er som inte vet så är jag tränare för två grupper i gymanstik varje torsdag med min vän Josefine. Har nämt det tidigare i bloggen flera gånger men jag får tänka på om det är några nya som är intresserade av att läsa.
Måste då också tillägga att jag kommer att skriva barnet eller barnen eftersom ni inte ska kunna identifiera barnen jag talar om.
Tillbaka till saken, igår låg ljudnivån på Max nästan i två timmar (2 pass).
Jag fick tillslut ett barn som sa:
- Men Emelie, du är en riktigt tjatig en!
Efter ett tag Började Ljudnivån gå upp i en för hög ton igen och jag börjar skrika på dem att det får vara nog !
Jag talar även om att slutar ni inte så kommer jag vara en tjatkärring tills de slutat!
Då utbrister barnet att det förstår att jag blir arg !
Tack och lov att de ibland förstår ! Det värmer att det arbete man lägger ner ibland lönar sig.
Det är dessa barnen som får mig att gå dit varje torsdag, egentligen är de så goa.
Jag har ett foto i min bokhylla på den ena gruppen, jag blir varm inom mig och ler varje gång jag ser det (Vilket är varje dag).
Så det är absolut långt ifrån babbligt varje gång, dessa barn ger mig så mycket.
Har flera gånger gått därifrån med ett leende på läpparna, fast man kanske var nere när man kom dit.
Påtal om leende på läpparna har vi ett barn som alltid kommer med ett stort smile. Helt underbart, jag ler själv när jag ser det, även om det går åt skogen så ler barnet ! vilken lycka, om jag ändå kunde vara på det sättet.
Helt sjukt härligt att se barns lycka och få vara med om en utveckling hos dem alla.
Med dessa ord och med ett stort smile på läpparna säger jag tack till alla mina gymnaster, ni förgyller mina dagar.
Hälsningar er Tjatkärring Emelie
(Jag och Josse efter gymanstiklägret för ett år sedan )
Måste få skriva några ord om gymnastiken som jag hade igår. Både några + och några -.
Min hals började värka redan igår se förra inlägget (vet inte hur man länkar, jag är bra på datorer jag vet; ).
En orsak kan vara gymanstiken, har nog inte skrikit så mycket på väldigt länge. Alltså orsaken till halsont!
Helt sjukt vad förbannad jag kan bli, vissa som känner mig kanske skulle säga att det kan du inte alls.
Men jag lovar, jag kan bara jag vill!
För er som inte vet så är jag tränare för två grupper i gymanstik varje torsdag med min vän Josefine. Har nämt det tidigare i bloggen flera gånger men jag får tänka på om det är några nya som är intresserade av att läsa.
Måste då också tillägga att jag kommer att skriva barnet eller barnen eftersom ni inte ska kunna identifiera barnen jag talar om.
Tillbaka till saken, igår låg ljudnivån på Max nästan i två timmar (2 pass).
Jag fick tillslut ett barn som sa:
- Men Emelie, du är en riktigt tjatig en!
Efter ett tag Började Ljudnivån gå upp i en för hög ton igen och jag börjar skrika på dem att det får vara nog !
Jag talar även om att slutar ni inte så kommer jag vara en tjatkärring tills de slutat!
Då utbrister barnet att det förstår att jag blir arg !
Tack och lov att de ibland förstår ! Det värmer att det arbete man lägger ner ibland lönar sig.
Det är dessa barnen som får mig att gå dit varje torsdag, egentligen är de så goa.
Jag har ett foto i min bokhylla på den ena gruppen, jag blir varm inom mig och ler varje gång jag ser det (Vilket är varje dag).
Så det är absolut långt ifrån babbligt varje gång, dessa barn ger mig så mycket.
Har flera gånger gått därifrån med ett leende på läpparna, fast man kanske var nere när man kom dit.
Påtal om leende på läpparna har vi ett barn som alltid kommer med ett stort smile. Helt underbart, jag ler själv när jag ser det, även om det går åt skogen så ler barnet ! vilken lycka, om jag ändå kunde vara på det sättet.
Helt sjukt härligt att se barns lycka och få vara med om en utveckling hos dem alla.
Med dessa ord och med ett stort smile på läpparna säger jag tack till alla mina gymnaster, ni förgyller mina dagar.
Hälsningar er Tjatkärring Emelie
(Jag och Josse efter gymanstiklägret för ett år sedan )
Kommentarer
Trackback
