Ett långsamt farväl
Hej
Igår blev det inget bloggande eftersom jag knappt var hemma igår.
Jag var med min basgrupp hela dagen och pluggade sedan gick jag till Alex för en liten avskeds stund.
Att plugga gick bra men fy vilken dag !
Blir smått irriterad på att folk inte bara kan komma i tid och sedan arbeta med än istället för emot än.
Igår blev enheldel gjort men mest för att jag och en till skrev en massa. De är så att vår grupp fungerar bra när den själv vill. Men igår var det sådär bra, alla var ur fokus. Jag ska inte säga att jag inte var det, jag var väldigt flumm det sista timmarna. I ett instängt litet rum med 4 personer blir det lätt att de blir flamsigt.
Men nu kör vi på måndag gäller de basgrupp 1 !
Sedan blev det till Alexandra för att ta farväl, blev att spela spel med tjejerna som var där.
Mycket trevligt folk synd att vi antagligen inte ses mer =/
De var lite jobbigt när man stod där och skulle säga hej då.
Den kännslan är obeskrivlig, För en gång skull började jag inte gråta men ussh jag var helt avstängd på vägen hem.
När hon krama om mig och sa nu ses vi kanske om ett år. Kanske om ett år, de är fan ur länge.
Den klumpen i halsen och hur den kramen känndes kommer jag att minnas, för alltid.
Varför det gör så ont är för att jag vet, jag bara vet det.
Hon kommer inte tillbaka!
Jag och en av hennes vänner gick med varandra en bit hem.
Båda två utbrast samtidigt, jag tror inte att hon kommer tillbaka.
De är just det som bränner där bakom ögonlocken.
Jo hon kommer säkert och hälsar på men att hon bosätter sig i Sverige igen det är för mig en väldigt liten chans.
Men det är sån du är underbara Alex, så jag tror absolut att du gör det rätta. Även om det för mig och dina vänner känns som en väldig förlust.
Nu önskar jag dig all lycka till, ut och pröva dina vingar!
För jag vet, jag vet att du kan flyga !
Puss och kram på er
Igår blev det inget bloggande eftersom jag knappt var hemma igår.
Jag var med min basgrupp hela dagen och pluggade sedan gick jag till Alex för en liten avskeds stund.
Att plugga gick bra men fy vilken dag !
Blir smått irriterad på att folk inte bara kan komma i tid och sedan arbeta med än istället för emot än.
Igår blev enheldel gjort men mest för att jag och en till skrev en massa. De är så att vår grupp fungerar bra när den själv vill. Men igår var det sådär bra, alla var ur fokus. Jag ska inte säga att jag inte var det, jag var väldigt flumm det sista timmarna. I ett instängt litet rum med 4 personer blir det lätt att de blir flamsigt.
Men nu kör vi på måndag gäller de basgrupp 1 !
Sedan blev det till Alexandra för att ta farväl, blev att spela spel med tjejerna som var där.
Mycket trevligt folk synd att vi antagligen inte ses mer =/
De var lite jobbigt när man stod där och skulle säga hej då.
Den kännslan är obeskrivlig, För en gång skull började jag inte gråta men ussh jag var helt avstängd på vägen hem.
När hon krama om mig och sa nu ses vi kanske om ett år. Kanske om ett år, de är fan ur länge.
Den klumpen i halsen och hur den kramen känndes kommer jag att minnas, för alltid.
Varför det gör så ont är för att jag vet, jag bara vet det.
Hon kommer inte tillbaka!
Jag och en av hennes vänner gick med varandra en bit hem.
Båda två utbrast samtidigt, jag tror inte att hon kommer tillbaka.
De är just det som bränner där bakom ögonlocken.
Jo hon kommer säkert och hälsar på men att hon bosätter sig i Sverige igen det är för mig en väldigt liten chans.
Men det är sån du är underbara Alex, så jag tror absolut att du gör det rätta. Även om det för mig och dina vänner känns som en väldig förlust.
Nu önskar jag dig all lycka till, ut och pröva dina vingar!
För jag vet, jag vet att du kan flyga !
Puss och kram på er
Kommentarer
Trackback
