Oj oj vilken match
Hej
Handboll för hela slanten har det vart idag. Lillebror spelar handbolls cup nu dessa dagar som vart och idag var det final. Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag aldrig riktigt vart så insatt men när det är cup tycker jag det är kul att titta ibland.
Det var helt sjukt jag har aldrig vart så involverad och nervös som idag, ett tag funderade jag på att gå ut. Jag vågade knappt titta, jag var röd som en tomat i ansiktet det var precis som jag var med i matchen. Varje gång någon gjorde något var jag med i rörelsen, måste sett sjukt kul ut.
Jag har alltid tyckt att de som sitter på läktaren och är helt maniska och skriker att de har en skruv lös. Men idag förstod jag dem, för första gången. Jag satt självklart inte och skrek och höll på det skulle vara pinsamt, jag som kan noll om handboll. Men jag förstår varför vissa gör så på ett helt nytt sätt.
Nu börjar ni säkert undra hur det gick i matchen. Det var helt otroligt spännande det var ganska jämt hela matchen men kärra (brorsans lag) ledde med någon boll nästan hela matchen. När slutsignalen går står det lika! Det blir förlängning i 5 min och då går det mindre bra, de förlorade med 2 bollar tror jag.
Alla spelarna var helt slut. När motståndarna gör sitt första mål i förlängningen sliter min bror av sig tröjan och går hängandes med huvudet mot bänken. Han tror det var första målet som vinner (heter det Sudden death?). Så tränaren slänger på honom tröjan igen medans brorsan säger att han inte orkar mer. Men ut med honom igen och alla kämpar på det sista. Mer kämpande har jag inte sett på mycket länge, heder åt killarna ni skulle haft vinsten.
Inte alls för att vara mopsig eller mallig men ibland måste man få skryta, min bror var så duktig. Jag är en mycket stolt storasyster till en mycket duktigt lillebror, du är guld värd!
puss och kram
Handboll för hela slanten har det vart idag. Lillebror spelar handbolls cup nu dessa dagar som vart och idag var det final. Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag aldrig riktigt vart så insatt men när det är cup tycker jag det är kul att titta ibland.
Det var helt sjukt jag har aldrig vart så involverad och nervös som idag, ett tag funderade jag på att gå ut. Jag vågade knappt titta, jag var röd som en tomat i ansiktet det var precis som jag var med i matchen. Varje gång någon gjorde något var jag med i rörelsen, måste sett sjukt kul ut.
Jag har alltid tyckt att de som sitter på läktaren och är helt maniska och skriker att de har en skruv lös. Men idag förstod jag dem, för första gången. Jag satt självklart inte och skrek och höll på det skulle vara pinsamt, jag som kan noll om handboll. Men jag förstår varför vissa gör så på ett helt nytt sätt.
Nu börjar ni säkert undra hur det gick i matchen. Det var helt otroligt spännande det var ganska jämt hela matchen men kärra (brorsans lag) ledde med någon boll nästan hela matchen. När slutsignalen går står det lika! Det blir förlängning i 5 min och då går det mindre bra, de förlorade med 2 bollar tror jag.
Alla spelarna var helt slut. När motståndarna gör sitt första mål i förlängningen sliter min bror av sig tröjan och går hängandes med huvudet mot bänken. Han tror det var första målet som vinner (heter det Sudden death?). Så tränaren slänger på honom tröjan igen medans brorsan säger att han inte orkar mer. Men ut med honom igen och alla kämpar på det sista. Mer kämpande har jag inte sett på mycket länge, heder åt killarna ni skulle haft vinsten.
Inte alls för att vara mopsig eller mallig men ibland måste man få skryta, min bror var så duktig. Jag är en mycket stolt storasyster till en mycket duktigt lillebror, du är guld värd!
puss och kram
Kommentarer
Trackback
