Tjejvasan
Så var det gjort och ja jag kom i mål, men jobbigt var det. Efter 1.5 mil gjorde det så ont i ryggen att jag mådde riktigt illa. Min tanke efter 2 mil var att aldrig igen åka detta lopp, ryggen tog riktigt mycket stryk. Men jag tog mig igenom det men inte riktigt med den tid jag hade hoppats på. Dock var spåren svår åkta och sliriga. Mina skidor var dock efter några kilometer riktigt bra, vallan var toppen inget att klaga på där inte.
När jag kom i mål var Ellen redan i mål och jag åkte bort för att hämta mina överdragskläder. Där hittar jag en illamående Ellen med ont i ryggen. Hon har ryggproblem sen innan så jag förstår att hon måste haft riktigt ont eftersom även jag hade ont. Men vi tog oss hem ganska trötta men ändå relativt glada.
Dagen efter i bilen hem börjar vi redan prata om nästa gång vi ska åka, haha är det inte konstigt? Att man "glömmer" så fort! Jag tänkte under loppets gång att jag aldrig skulle åka igen, 24 timmar senare skulle jag kunna göra det igen. Sjukt konstigt hjärnan fungerar ändå!
Men Vasan får väldigt gott betyg, det är SÅ välorganiserat så det finns inte. Har aldrig vart med om ett så välorganiserat lopp/tävling som detta. Allt gick av sig själv, vi hade ingen aning om vad som skulle hända men allt bara fungerade. Trevliga människor och ett gott humör, så det är bara att åka. Kan trotts allt rekommendera det. Men ett litet tips: träna överkropp, armar/axlar (det är mycket stakning) och RYGG den tar stryk!
Bjuder på lite bilder (tagna med mobilen) :
Frukost
Ellen och vår fina stuga
Massa snö
Innan start vid lastbilarna som tog med all packning.
Ser ut som någon fryser 
I starten haha har aldrig vart snyggare
Folk på väg mot mål 
Massor av snö =)
Kramar